En helt vanlig dag
En helt vanlig dag.
En helt vanlig dag där två vänner ses för att fika en helt vanlig fredagseftermiddag i centrala Stockholm. Ja, allt är som vanligt.
Du vet, som lugnet innan stormen.
Plötsligt hörs en kraftig smäll och människoskrik. En kaffekopp trillar i golvet, men det märks knappt, eftersom vi inne på fiket är för upptagna med att ta reda på vad som händer. En kvinna vid bordet bredvid försöker lugna sin son som ligger i barnvagnen och gråter. Tungt beväpnad polis passerar gatan utanför.
Folk springer åt alla håll, folk har panik. Jag får panik.
För idag hände det som inte fick hända - Terrorn nådde Sverige.
Vad som verkade som en helt vanlig dag när vi vaknade imorse blev något alldeles över det vanliga. För oss. För Sverige.
Men, i ärlighetens namn,
Det här är vardag, bara inte vardag för Sverige. Varje dag dör människor för att de försöker fly terrorn i andra länder. De dör på vägen hit till "trygga" Sverige, eftersom någon (ja, vi) har bestämt att vi har en gräns de inte får passera. För vi "har inte plats".
Det är dags att öppna ögonen och ta in ljuset. Det är dags att börja förändra, förbättra. Det är dags att bli mänskliga och hjälpa våra systrar och bröder. Det är dags att vakna.
🙏🏻